En påse godis och en bra film, tack!
Ja, det hade inte suttit fel nu. Men idag ska jag ta tag i pluggandet på riktigt, det är ju trots allt bara 2 dagar kvar, låter bätter om jag säger "hela" 2 dagar kvar, ja så kan man ljuga med statistik :)
Läste om attackerna i Gaza nu på aftonbladet.se. Vi har riktigt tur som bor här i Sverige, skyddat och tryggt. Då jag gick seglargymnasiet på Öckerö har jag sett en hel del av vår värld, har riktigt förstått betydelsen av "borta bra men hemma bäst". Visst så är det kul att åka utomlands och besöka nya exotiska platser men jag skulle aldrig vilja bo någon annanstans än här i Sverige. Vi har allt och mer därtill samtidigt som vi inte direkt behöver oroa oss för att det ska ske ett attentat när vi går på stan. Mina år på DSG har gett mig mycket och fått mig att växa som person. Jag har sett hur folket på Kuba lever, hur de fördriver dagarna uppe i en berberby i atlasbergen och i mayabyn i Belize. Men det som har satt sig mest tror jag nog var mötet med gatubarnet i Colombia, han var smutsig och hade fula sår. Mina vänner tog med sig honom till båten där han fick duscha, äta mat och se på en film. Visst så skulle han tillbaka till gatan sen igen men han var överlycklig över att vi hade hjälp honom. Han hade drömmar om att få se världen, vi gav honom en atlas där han kunde se alla länder. Vi bestämde att vi skulle träffas igen 2 år senare då vi skulle segla från Colombia igen, men han dök aldrig upp.
I Colombia så skjuter man gatubarnen då de blir förmånga. Men jag kan bara hoppas att han hade flyttat till en annan stad och på så sätt inte hade möjlighet att träffa oss.
Jag fick även uppleva hur förtryckt folket på Kuba lever. Vi skulle bo hos en familj i byn Vinales, Jag och min vän A (inte hon på bilden i tidígare inlägg). Vi kom dit och vi satte oss till bords för att äta. då knackade det på dörren, Frun i huset frågade vem det var. Jag hörde inte riktigt vad han svarade men hon fick panik iallafall och sprang ut med oss på bakgården och sa åt oss att gömma oss bakom ett skjul, så vi låg där bakom ett fallfärdigt skjul i en avlägsen by på Kuba. Det var någon man från regeringen eller något liknande som skulle kolla om hon skrivit in några nya turister. Hon hade glömt att skriva in oss så det var därför vi var tvungna att gömma oss. Det var verkligen en upplevelse att minnas!
Jag, E och A
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina 3 resor på Gunilla. Men nu måste jag plugga lite..
Ha en bra dag!
Mvh Josefine
Läste om attackerna i Gaza nu på aftonbladet.se. Vi har riktigt tur som bor här i Sverige, skyddat och tryggt. Då jag gick seglargymnasiet på Öckerö har jag sett en hel del av vår värld, har riktigt förstått betydelsen av "borta bra men hemma bäst". Visst så är det kul att åka utomlands och besöka nya exotiska platser men jag skulle aldrig vilja bo någon annanstans än här i Sverige. Vi har allt och mer därtill samtidigt som vi inte direkt behöver oroa oss för att det ska ske ett attentat när vi går på stan. Mina år på DSG har gett mig mycket och fått mig att växa som person. Jag har sett hur folket på Kuba lever, hur de fördriver dagarna uppe i en berberby i atlasbergen och i mayabyn i Belize. Men det som har satt sig mest tror jag nog var mötet med gatubarnet i Colombia, han var smutsig och hade fula sår. Mina vänner tog med sig honom till båten där han fick duscha, äta mat och se på en film. Visst så skulle han tillbaka till gatan sen igen men han var överlycklig över att vi hade hjälp honom. Han hade drömmar om att få se världen, vi gav honom en atlas där han kunde se alla länder. Vi bestämde att vi skulle träffas igen 2 år senare då vi skulle segla från Colombia igen, men han dök aldrig upp.
I Colombia så skjuter man gatubarnen då de blir förmånga. Men jag kan bara hoppas att han hade flyttat till en annan stad och på så sätt inte hade möjlighet att träffa oss.
Jag fick även uppleva hur förtryckt folket på Kuba lever. Vi skulle bo hos en familj i byn Vinales, Jag och min vän A (inte hon på bilden i tidígare inlägg). Vi kom dit och vi satte oss till bords för att äta. då knackade det på dörren, Frun i huset frågade vem det var. Jag hörde inte riktigt vad han svarade men hon fick panik iallafall och sprang ut med oss på bakgården och sa åt oss att gömma oss bakom ett skjul, så vi låg där bakom ett fallfärdigt skjul i en avlägsen by på Kuba. Det var någon man från regeringen eller något liknande som skulle kolla om hon skrivit in några nya turister. Hon hade glömt att skriva in oss så det var därför vi var tvungna att gömma oss. Det var verkligen en upplevelse att minnas!
Jag, E och A
Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om mina 3 resor på Gunilla. Men nu måste jag plugga lite..
Ha en bra dag!
Mvh Josefine
Kommentarer
Trackback
