Josefine´s lilla blogg

"Du kämpar och går på
och jag kan inte förstå
den smärta du känner dag som natt, året om

Den tär på dig där inuti och jag kan inte skydda dig
Jag vill bara slitat det ut, så att ditt lidande
kan få ett slut

Du ska veta att du är min hjältinna
och att du är stark som få
men din sjukdom kan jag aldrig nå
hur mycket jag än vill bota dig och säga att du
är säker här hos mig

Jag tänker tillbaka på våra minnen
och gråter med alla sinnen
Flickan som skrattade med skogen
och sjöng med vinden
Hon är nu stilla
nu springer hon inte lätt på en sommar äng
istället blir det många timmar i en sjukhussäng

Du ska veta att du är fantastisk
att jag alltid finns här för dig.
Det finns ingen som du
jag vill rädda dig nu!"




Lilla lillasyster :)


En dikt som jag skrev till min äldsta lillasyster som är reumatiker. Hon var mycket sjuk under tiden som jag skrev den här för något år sedan.
Kom och tänka på den då jag pluggar ingör min tenta, läste ett kapitel om syskon tll sjuka barn. Det står att man inte får glömma syskonen till det sjuka barnet. Jag kommer ihåg en gång då hon låg inne, hon skulle iväg till lekterapin. Jag tyckte det var ett så fascinerande att jag också ville följa med. Men icke, så för mig har lekterapin alltid varit en magiskt och förbjuden plats dit barn bara fick komma om de var sjuka. Jag var där för första gången när jag var kanske 18 år då jag låg inne med min lillasyster, höll henne sällskap på sjukhuset.
Nu så har tiderna ändrats så att syskonen även får följa med, vilket jag tycker är bra! Vi vill också känna oss delaktiga i våra syskons sjukhusvärld. Så att felaktiga fantasier inte uppstår.

Nu ska jag återgå till plugget, ska även äta lite glass som min underbara pojkvän köpt till mig bara för att jag pluggar så duktigt :) 

ha en bra dag!
Mvh Josefine